den ångest känslan

so happy i could die”, hade jag sammanfattat min fredags kväll. kanon kväll med perfekt sällskap och jag skratta som aldrig förr. och hela tiden va vi så taggade för idag och att få åka till Moore, Oklahoma, för att hjälpa till. som jag skrev i mitt lilla natt inlägg hade jag svårt och somna tills Taylor gav mig hennes hus mors kur för att somna. det tog mig 10 minuter and I was totally out. sov djupt och himmelskt tills jag vakna upp runt  tre då det blixtra och åska som aldrig förr. 
jag vakna upp igen vid fem tiden för att göra mig redo för att åka, det va då vi fick meddelandet. "Oklahoma har blivit träffad av fyra tornados inatt och alla vägar är avstängda. vi kan tyvär inte åka till Moore". det var som en kniv i hjärtat. besvikelsen och glädjen sjönk under jorden och jag somna om med en ledsen min. 

 

jag och Taylor vakna upp igen runt tio och bestämda att vi ska göra dagen så bra vi bara kan ändå, vi gjorde planer med hennes mamma och moster (ja vi är jätte lame och umgås med dom, men dom är super sköna) vi hade planer att äta lunch, göra pedikyr och shoppa. låter som en toppen dag eller hur? Men påvägen hem till Taylor där vi skulle möta upp dom får jag ett samtal av Martha (grandmas dotter) att dom hade gjort planer att åka till ett glad dock museum, om med kniven i hjärtat känner jag att det är det rätta att göra även om det antagligen kommer vara det tråkigaste jag gjort i hela mitt liv, inte nog med det. det är fem timmar bort. 

 

så nu sitter jag här, väntan på att få åka till ett dock musseum (ni som känner mig vet att det här är rena rama självmord för mig), ville så gå med Taylor och dom men känner att gå med grandma är det rätt. 
hatar ni inte den känslan?

 

men det va första gången på länge grandma får chans att göra något utanför huset, vi har hittat någon som kan ta hand om grandpa och det är kanske det sista jag kan göra med henne innan jag åker hem...

 

SO HAPPY I COULD DIE, var orden..

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0