speak english pleas

Har fått en fråga angående min engelska och om jag var nervös slash hade svårt i början.
ehmm.. vet inte hur jag ska utrycka mig för att komma ut rätt men jag va katastrofalisk, jag hatade engelska i skolan. Fuskade på så många prov jag kunde, va sjuk dagar jag hade föreläsning och spela alltid stum så fort det kom upp konversationer på engelska. Vet inte om jag ska fortsätta eller om ni förstår, vet att ni som känner mig vet ju hur..extremt dålig jag va rent ut sagt. 
FYYY
Jag har alltid tyckt det vart så fint när det låter bra och älskat språket i sig bara det inte kom från min mun eller va min uppstats. 
Och jag tror det flesta av mina kompisar tog mig oseriöst när jag berätta att jag skulle flytta hit, mångas första reaktion va ett as garv med ett föjlande mening i stil med "allvarligt? du vet väl att dom pratar engelska där va" "ingen kommer förstå dig". 

Jag tänke inte så mycket på det med att prata engelska innan jag åkte, konstigt nog. Men när jag kom till New York och et blev allvar att jag inte fick prata Svenska mer inte ens med dom andra svenska utbytesstudenterna då fick jag en stor klump i magen. Hur ska det här gå? Jag skämdes i början det gjorde jag, va inte alls bekväm i det.
När jag sen en vecka senare kom till familjen och ingen svensk va i närheten och det va bara engelska som pratades runt omkring mig, och jag själv va tvungen att prata det hela tiden, det va verkligen en omställning, och det tuffaste va nog inte att prata vardagligt med dom det var mer när jag skulle be om någon lite så snabbt "kan du skicka smöret" tillexempel, då kunde det slinka ut en svenska fras först, men det  försvann fort, men det va fortfarande inget jag va 100 % bekväm i. 
Sen fanns det så klart stunder i höst där jag råka sätta in ett ord på Svenska mitt i meningen och alla bara kolla på en. 
Men ju mer tiden gick och ju mer vänner fick jag desto mer jag pratatde jag, och nu så står jag här i dag, pratar och läser hellre på engelska. Mina drömmar och tankar är på engelska.
Har antagligen inte någon perfekt engelska, inte på långa vägar men åtminstonde pratar jag det utan att tveka, utan att skämmas.
Och jag lovar er, det kommer lösa sig man kommer in i det. Fixar jag det fixar ni det!
 
If you don't go after what you want you
will never have it, if you don't ask the
answer is always no,if you don't step
forward you always gonna be in the
same place.
 


 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0