KohPanhang

Att åka båt är som ett skit snyggt klädesplagg på rean i storlek 32, så läckert & viljan att ha plagget och åka båten är extrem men de går bara inte. För litet. För guppande. 

Tiden på en båt är som att stå i kön på Ica och de är en trög pansionär (no fence alla i den äldre generationen) framför än! 
Varje sekund känns som en evighet

Vet inte va denna extrema båtsjuka kommit ifrån men den finns där och de är hemskt, men jag hade några kamrater på båten och vi stämde in i en ljuv spy kör.

Men nog om det nu är vi framme KohPanhang. Första intryck på ön i sig va blandad, hostelet i sig va något av de mysigaste med pool vid havet och en otrolig go terrass med sackosäckar, det ända jag/vi har och klaga på är, rummen. 
Med 10 andra ingen lampa, toa och handfat är en promenad bort, inga lakan i ett iskallt rum blir det nog sagt en spännande natt.
Men jag säger som Miss.J i topmodel "girls make it work!" 

Kvällens festligheter har vi fått tips om av ett par andra svenska här på hotellet och vi ska snart  kommer gå ner till en strand bar för att starta kvällen. 
Dock inte lika rolig för mig & Lisa som båda har ont i halsen och avstår de Goa drinkarna ikväll. 
Måste va friska tills 3djeLisa blir 21 och kontrar med fullmoon

HAVE TO GO
Hoppas ni har lika mycket söndags ångest som oss! 


 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0